Efter att Shirley haft en fest där hon badat med stadens ögongodis börjar hon undra om det verkligen var så smart, tänk om hon verkligen blir kär i honom och det leder till de värsta?

Eftersom det var rätt kallt ute tog jag på mig min kofta och av någon anledning - solglasögon. Kanske ille jag hindra tårarna som höll på att bryta sig ur mina ögon?

Ute var luften sval, men det gjorde ingenting. Det gjorde det lättare att tänka. Hade jag sårat någon? En dans med stadens snyggaste kille skadade väl ingen?

Hur skulle en dans ha kunnat krossa någon? Och isåfall... vem?

Jag tog en paus och insåg vart jag hade hamnat. Det höga staketet gick inte att ta fel på, bröderna Frio.

Tanken slog ner som en blixt u huvudet på mig. Men Jared? Jared som jag känt i så många år... det kan väl inte vara han? Jag var tvungen att få veta. Utan att kolla på klockan gick jag in genom grinden.

"Hey! Jared! Det är jag, Shirley!" Jared stack ut huvudet och ryckte in mig i sitt hus.

"Är du knäpp! Klockan är två på natten!" Jag antar att jag skulle kollat tiden ändå. Men frågan är...

"... varför är du vaken då?"

Jared ignorerade mig och gick uppför trappan. "Jared..." stönade jag och gick efter.

"J, du svarade inte på frågan. Varför är du uppe?"

"Det har du inte med att göra."

"Jared! Vad har hänt med min kompis? Jag bara frågade, och du bara beter dig som Nick Alto?"

"Shir, lyssna."

"Du måste gå nu. Jag är för trött."

"Jared!"

"Stick härifrån, bara... gedig av."

Orden sårade mig, men jag  gjorde som han sa.

Jag sprang hem så fort jag kunde. Vad är det med Jared? Kanske har jag bara inbillat mig hans ilska. Jösses, jag behöver sova. Jag ringde efter en taxi och lutade huvudetmot fönstret ochsåg Jareds hus försvinna i natten. "Men Jared..." mumlade jag.