"Är det verkligen vad du tycker om mig?" Sade Lady. Jag började skaka.

"J-ja.... miss Lady..."

"Okej, vi ska se om vi kan hitta ett bättre rum åt dig." Hon log. Jag slutade skaka, Va? Jag nöp mig själv i armen för att försäkra mig om att det var på riktigt.

"Tack, Miss Lady."

"Men miss Lady, inte ska jag väl bo på vinden igen?"

"Du ska få ett annat rum!" Hon log igen. Kanske var inte Lady så hjärtlös som jag trott.

Lady gick in i ett rum och tände lampan.

"Kommer du?" Jag ruskade på mig. Bättree liv, här kommer jag.

Leendet försvinner från mitt ansikte.

"Du är allt dum du," säger Lady och jag hör att dörren går i lås. Ånej.

"Trodde du verkligen att din åsikt betydde något? Kanske betyder den jättemycket för Barbie, men här är det INGEN som bryr dig! Du har förstört mitt liv, och nu kanske jag hamnar i fängelse! Vi får se hur länge du klarar dig här..."

Att jag kunde vara så korkad. Aldrig skulle Lady bry sig om mig, och jag visste ju att alla rum på vinden är hemska. Men detta är sämre än det förra. Det är kallt, sängen är obekvämare och gnisslar, lampan surrar och jag får bara komma ut om jag är vrålhungrig. (Ville jättegärna lägga till "Fml" här xD)

Jag inser vilken klumeduns jag är som förvärrat allting. Jag har inget hopp alls. Jag kommer dö! Nej, det kommer jag inte men jag kommer vilja dö. Här uppe finns inga känslor. "Ingen hör dig här," hade Lady sagt när hon gick ut. Jag brast ut i gråt.   

Jag vet inte hur länge jag stod där, tårarna slutade aldrig rinna. "Håll mun, unge!" skriker Lady från sovrummet.

Jag inser att det inte tjänar något till att grina, då kommer Lady och förvärrar allt. Om det ens kan bli värre...

Jag blundar och försöker intala mig att det bara är en dröm. Det går inte. Men det är iskallt...........

Jag tänder lampan och det blir faktiskt en aning varmare. Sängen är obekväm men den ger mig sömn, så att jag får drömma.

Bara en dröm..... det är bara en dröm...