Hey! Jag vill tipsa om Sandras Simsblogg :) Supersnygg design, förklarar bra osv jagkaninteskrivaalltfördåblirdetheltmessedup...

Klicka på Sandras Simsblogg ovan eller klicka HÄR För att komma till hennes blogg :))

Jag erkänner att jag bloggar om det jag borde blogga om, dudettes och dudes...

Ska försöka hinna med:

- Övernaturligt (Trögo Rose, trögo...)

- Sunlit Tides... (HAR DEN!)

Men mitt sims strular jättemycket. Man kan inte installera alla ep's och pp's på samma ställe och grafiken är superkonstig, jag kan visa:

Sen står det att jag har "fel grafikkort" vadå fel, det har ju funkat förut!

NO ME GUSTA!

Men anyway, jag ska försöka fixa Frankies Dagbok tills idag, det gör inte så mycket om grafiken är konstig men det är inte lika kul att spela då :'(

Bilder från mitt spelande!

^^

Jag installerade ju om sims kommer ni ihåg, va? Ja, och nu kan jag inte uppdatera! Den säger att jag har senaste versionen! Hjälp? D:

D:

Mitt sims funkar igen! Det går att installera i rätt "mapp" eller vad man nu ska kalla det, vi habe bara glömt en liiiiten detalj sist :D Imorgon då jäklar (ursäkta språket) ska jag blogga, och har man tur en del ur Frankies Dagbok också! Bara för det ska ni få en bild från mitt spel nu de 10 minutrarna jag spelat XD

Blir gravid med Connor Frio första dagen i Sunset Valley xD Jag hade BARA grundspelet installerat, men imorgon kommer jag sitta heeeeeeela förmiddagen och installera!

KEEP READING!

Jag älskar mina läsare <3

Hejhej! Jag kan inte hålla mig och jag tvivlar på att ni inte gör det, så här kommer en alldeles för tidig inledning till Frankies Dagbok!

Död. Så känner jag mig. Rättare sagt vill jag dö. Försvinna från det jag kallar liv, och börja om från början, glömma allt.

Sakta och smärtlöst återvänder jag till livet, känner solljuset värma min bara rygg. Jag slår upp ögonen, lyssnar på fåglarna läten utifrån, och skulle gärna ligga kvar så. Men ett skrik från änden av rummet får mig  att nästan le. Lilla Josh, min och Lils son. Han är en symbol för mitt tuffa liv som tonåring, och att han faktiskt finns nu är ett meddelande från Lil. "Frankie, vakna."

Josh är ett oskyldigt barn och han ska få den bästa uppfostringen som jag kan offra honom. Läsa sagor på kvällarna, laga mat, och stödja. Men en sak får jag inte göra.

Jag kommer att bli galen av saknad från Lil, gråta och så sönder möbler. Hur gärna jag än vill berätta för Josh varför hans mamma är galen. Han ska inte behöva gå igenom den tortyr jag igenom efter Lils bortgång, han ska bara vara lycklig.

Nej Frankie, ta dig i skinnet, LEV.

Jag avinstallerade spelet, alla EP's. Nu kan jag inte spela längre, det är något seriöst fel. Det innebär att jag tyvärr inte kommer kunna uppdatera Mitt Val och Undanflykt, men när datorn är fixat komme Frankies Dagbok tillbaka! För er som läse min gamla blogg känner ni säkert igen den, nu kommer fortsättningen!

http://privatestoriesofsims3.bloggo.nu/category/frankies-dagbok/

Jag gjorde alldrig klart serien, så det kommer jag att göra när datorn är fixad. För er som inte orkar läsa, här är vad som hänt:

17-årga Frankie flyttar till Bridgeport och tappar kontakten med sina gamla kompisar. Hennes föräldrar har skaffat en stor lägenhet och blir vän med tonårskändisen (wannaben, rättare sagt) Lil Bling. Hon bjuder över honom på fest och blir av misstag gravid. Detta knäcker verkligen Frankie, men som at lysa upp det lite grann får hon en lillasyster som heter Lillian efter Frankies pojkvän. Innan tiden rinner ut friar Lil till Frankie då han senare på kvällen avslöjar att han är döende. Frankie blir förkrossad och stannr hos Lil på sjukhuset då hon möter sin nya klasskompis Lexie som berättar att hon har  familjeproblem honmed

Hon blir tvungen att lämna sjukhuset då barnet kommer, en liten pojke som fick heta Josh. Så fort hon kom hem bestämde hon sig att åka tillbaka till Lil. I receptionen möter hon Lils doktor som berättar att Lil hjärta har stannat.

Längre än så kom jag inte, men SNART DÅ JÄKLAR! XD

Vi ses, spiffad blåmes!

Innan jag skriver nå vill jag visa varför jag inte kunnat uppdatera; http://itsrosebitch.bloggplatsen.se/2012/08/30/8547553-min-forklarning-till-att-jag-inte-uppdaterat/

NU; DEL FEM!

Bilen var varm och skön, med de mysiga läderbältena och den låga radion. Emmas hår lyste i mörkret med sin rosafärg, som en sol.

"Hallå? Lyssnar du?" Jag vaknade från min dröm, även om jag nästan var i en nu.

"Oj, förlåt, jag var lite trött. Vad sa du?"

"Jag sa att vi inte hunnit öppna barnhemmet helt så det är folk i alla åldrar där, och har vi tur så är Lady där." Är hon heöt... kocko? Just det, Lady ärju min "mamma" och hon måste ju gilla henne, hehehheheh. Heh,

"VA?! Nej, nej, nej..." jag började sjunka neri sätet och gömma mig under tröjan."

"Det är igen fara, du kommer itne från barnhemmet om du ens ber om det, sötnos, nu gr vi in," sa hon och jag märkte att bilden stannat utanför ett stort, prakfullt barnhem.

Jag gick in, och då kom jag in i ett litet rum, så Emma gestikulerade att jag skulle gå åt höger, till "vardagsrummet." Jg skulle kalla det "himmelen." Allt var så ljust, fint, och glatt. Ljusa färger, en stor TV, och härlig 80-talsmusik från stereon.

"Mamma...." sa jag och gapade.

"Just det, vi börjar sökadet imorgon bitti, samtidigt som vi går till polisen och anmäler Lady." ...

Ja gick vidare till nästa rum och var chockad över Emmas ord. POLISEN?!

Jag satte mig och Emma hämtade en macka. "Sovkammaren är på övervåningen, det finns massor att välja på."

"Emma, det här är för mycket. Jag uppskattar verkligen det du gjort, du anar inte vad de betyder för mig. Men snart kommer Lady och letar efter mig, hon  anmälde till polisen igårkväll minns du väl?" Emmas leende försvann.

"Just det, det gick på TV. Det blir knepigt. Men imorgon kommer det flera flickor hit och de blir nog dina kompisar ska du se. Du är nog utmattad, kom, jag visar dig sovkammaren."

"Uppför trappan, det är inte den övervåning du är van vid."

"Nu, välj din bädd. Jag kommer snart, så fort jag fått ut gästerna."

Rummet var lika stort som vårat vardagsrum. Men istället för soffr, tv-apparater och mattor  stod där våningssängar i blå och skär rosa.

Jag klättrade upp för närmaste säng, det spelade ingen roll vilken det blev, jag ville bara sova.

Jag kunde känna leendet som sakta väste i mitt ansikte. Sängen var som att sova på moln. Jag sjönk ner  den mjuka madrassen och skrön fingrarna över tyget. Mmmmmh...

Jag drog täcket över mig, lade mig ner och slutade inte le. Men jag visste att jag skulle bli tvungen att sluta eftersom jag snart skulle somna..

5-10 minuter hörde jag att Emma kom in. "Godnatt, gumman" sade hon och sängen nedanför mig knarrade.

Godnatt Löken.